Eon
Ja nu var det en halv eon sedan det kom ett inlägg här, håller bloggen vid liv nu alltså, med ett till.
Men mamma då! sätt lite fart!
Men mamma då! sätt lite fart!
Sommar
Icecream
naturnytt
HEJ!
Kalle
Hum ingen direkt aktivitet här inte...
Oj vilken dialekt!
Kalle
Ja då var jag klar!
tjohej!
tjohej!
Insamling!!!
NY BLOGGSIDA!!!
JAG SKA FLYTTA MIN BLOGG TILL DENNA SIDAN ISTÄLLET!
http://mandelen.wordpress.com/
Den passar mig lte bättre, andra funktioner och sånt. :-) Det är samma samma, och denna får ligga kvar, men följ med mig dit!
http://mandelen.wordpress.com/ http://mandelen.wordpress.com/ http://mandelen.wordpress.com
http://mandelen.wordpress.com/
Den passar mig lte bättre, andra funktioner och sånt. :-) Det är samma samma, och denna får ligga kvar, men följ med mig dit!
http://mandelen.wordpress.com/ http://mandelen.wordpress.com/ http://mandelen.wordpress.com
Det regnar...
I november ska jag börja jobba igen. Det ska bli... annorlunda. Det ska bli gott att bli mig igen. Matt kommer vara hemma from sista veckan i september, så vi har fem veckor tillsammans. Tror det blir bra för barnen om det sker gradvis och utan cirkus att mamma inte är hemma hela tiden.
Den 26:e ska vi till psykoterapeuten... för sista gången. Hon tycker att vi har gjort såpass framsteg att det är dags för examen. Jag håller inte med.
Den 26:e ska vi till psykoterapeuten... för sista gången. Hon tycker att vi har gjort såpass framsteg att det är dags för examen. Jag håller inte med.
Appropå systersidan watts.blogg.se
...eftersom Melenies mamma inte vill ha bilder på henne på nätet (totaly respected) så kommer jag lösenordsskydda den siten. Sedan får jag be att ni som har bilder uppe på henne tar bort dem.
Ansök om lösenordet på watts@passagen.se
Annars är det som vanligt.
Ansök om lösenordet på watts@passagen.se
Annars är det som vanligt.
Stackers mejj
Idag var vi på centralen och när jag hastigt skulle vända mig om, så skar jag upp ett hack i överarmen mot deras skräptunna. Det var inte ett skärsår, utan det bidde liksom ett hack! och det gjorde givetvis jätteont. Ja, såpass ont att jag plötsligt blev väldigt illamående och det flimrade framför ögonen. Matt bara skrattade och DROG i mitt stackars sår, för han tyckte inte det såg så farligt ut. Då blev jag sur. Sen så insåg han att jag faktiskt mådde dåligt på riktigt, och vid närmare titt så såg han att det inte var ett vanligt skrubbsår, utan ett djupt och lite småläskigt sår som numera sitter under ett stooort plåster.
Japp!
Det målas! Det blir JÄTTEFINT!!! Tyvärr glömde jag att ta förebilder, men efterbilder kommer när det är klart.
Jag somnade ifrån filmen igår, så jag ska se klart den nu!
Äntligen
...sover barnen.Så nu ska jag se på film! Liftarens guide till galaxen. Hurra för mig!
...och absolut allt annat än hurra till vissa illastavande småpersoner som ger sig på mina finfjortisar!!! FY PÅ ER!
...och absolut allt annat än hurra till vissa illastavande småpersoner som ger sig på mina finfjortisar!!! FY PÅ ER!
Eva
Varje gång jag öppnar mailen har jag fått mail från Eva. Det är ju jättemysigt. Tyvärr så är Eva ett massmail som vill att jag ska svara på enkäter...
Appropå att älska sina barn.
Jag blev arg när jag läste om hur arg någon blivit. Denna någon, en helt fantastisk någon har gått igenom något oerhört tragiskt och sorgligt. Hon förlorade sitt barn, i vecka 32, åtta veckor tills beräknat datum...
Iaf så påstods sig folk veta gränsen mellan foster och barn... missfall och en verklig människa. De hade menat att hennes alldeles verkliga dotter, älskade bebis var ett missfall. En vacker skapelse var enligt dom ett ingenting.
När jag fick veta att jag var gravid med Maja blev jag först rädd, sen panikfylld, sen... när det gått upp för mig, tokförälskad! Fortfarande rädd och fylld med en slags ångest, men så in i bomben kär. Efter fyra veckor ÄR det ingenting, men vetskapen om vad det SKA BLI finns ju där. Jag sa till min barnmorska att hur det än går så är jag ju mamma. Mamma till grodan, pyret, snöret, ynglet, fostret BARNET! Man tänker på namn, hur den ska se ut, vad man måste köpa, om det kommer göra ont, om man ska räcka till som mamma. Man tänker på hur den mår där inne, man lägger handen över magen och pratar med den lilla. Känslan när min hand från utsidan mötte Majas hand från insidan glömmer jag aldrig. Under månaderna i magen fick jag veta att hon var enträgen, yster, hickade hela tiden och var vaken på natten. Markus var stark, sprattlig, stor och "buffig". Skulle det vara till tröst att de inte var "riktiga barn" då? Hade något hänt dom, hade det varit ok, för de är ändå inga riktiga barn? Min älskade lilla prinsessa, som sjunger och dansar, kladdar ner sig och säger att hon "äskar mamma"... och min nyfikna, mjuka lilla bebis som helst vill somna hos mamma... dom har också varit 32 veckor gamla.
Det kniper i hjärtat ibland...
...och du är en helt fantastisk bra mamma.
Iaf så påstods sig folk veta gränsen mellan foster och barn... missfall och en verklig människa. De hade menat att hennes alldeles verkliga dotter, älskade bebis var ett missfall. En vacker skapelse var enligt dom ett ingenting.
När jag fick veta att jag var gravid med Maja blev jag först rädd, sen panikfylld, sen... när det gått upp för mig, tokförälskad! Fortfarande rädd och fylld med en slags ångest, men så in i bomben kär. Efter fyra veckor ÄR det ingenting, men vetskapen om vad det SKA BLI finns ju där. Jag sa till min barnmorska att hur det än går så är jag ju mamma. Mamma till grodan, pyret, snöret, ynglet, fostret BARNET! Man tänker på namn, hur den ska se ut, vad man måste köpa, om det kommer göra ont, om man ska räcka till som mamma. Man tänker på hur den mår där inne, man lägger handen över magen och pratar med den lilla. Känslan när min hand från utsidan mötte Majas hand från insidan glömmer jag aldrig. Under månaderna i magen fick jag veta att hon var enträgen, yster, hickade hela tiden och var vaken på natten. Markus var stark, sprattlig, stor och "buffig". Skulle det vara till tröst att de inte var "riktiga barn" då? Hade något hänt dom, hade det varit ok, för de är ändå inga riktiga barn? Min älskade lilla prinsessa, som sjunger och dansar, kladdar ner sig och säger att hon "äskar mamma"... och min nyfikna, mjuka lilla bebis som helst vill somna hos mamma... dom har också varit 32 veckor gamla.
Det kniper i hjärtat ibland......och du är en helt fantastisk bra mamma.
Dom säger att rökning inte är bra för en...
...men det är inte bra för ens fru när man slutar heller! 
Det var väl om sanningen nu måste fram aningens bättre idag... inte uthärdligt, men aningens eftersom Matt och pappa höll på med barnrumsbygget hela dagen. Jag ska återkomma till min inredningstalang vid tillfälle. Jag fick rådet att ge Matt en kram och en massa kärlek. To bad då att han helst håller sig på en kilometers avstånd från mig!
Jag har vunnit en tävling på internet. Jag vann premieobligationer. Jag kan (helt utan kostnad för mig) vinna upp till en miljon per månad, i hela 48 månader!!! Fyra obligationer till ett värde av 1000 kronor styck (som jag kan ta ut i pengar efter 48 månader) och en garanti på minst en vinst... 1400:-... JAG blev glad iaf
Markus vill inte äta mat. Han är snart åtta månader och helammar fortfarande. Han tar inte nappen längre. Får ont i magen eller spyr av maten. Själv är jag helt slut, han kräver ju mer och mer mat ju större han blir och min kropp tar stryk av "parasiten" till slut. Helt otroligt, jag lyckas inte ens bli smal och utmärglad av detta! Sen blir jag lite less bvc och alla jävla duktiga personer som ska prata puré och potatis!!!
*och precis nu blir jag rent ut sagt förbannad på kattfan som ska HOPPA på Markus när han ÄNTLIGEN har somnat!!!!*
Jag är trött, trött, trött... Jag är trött på att vara trött, och jag är otroligt trött på att hör mig själv gång på gång bitcha om hur trött jag är.
Jag fyller snart 28. Jag är (egentligen, när han inte går på detox) lyckligt gift, har två barn, två katter, två bilar, villa och garage. När jag blir gammal kommer jag sitta där och ångra att jag slösade bort dessa fantastiska år på att grubbla. På att oroa mig, bekymmer, ångest, stress, löjliga depressioner, avundsjuka, komplex, överanalysera, älta... I suck! Totaly SUCK! Om jag inte fattar att jag är jävligt lyckligt lottad snart förtjänar jag inte allt det jag har.
Idag slog det mig hur mycket jag egentligen saknar min farfar. I morgon fyller min farmor 86, vi var hos henne igår, och ska dit i morgon. Hon är den enda av de gamle som är kvar nu
DAGENS BILD:
Den fina hjärtformade stenen i Höljes.
Det var väl om sanningen nu måste fram aningens bättre idag... inte uthärdligt, men aningens eftersom Matt och pappa höll på med barnrumsbygget hela dagen. Jag ska återkomma till min inredningstalang vid tillfälle. Jag fick rådet att ge Matt en kram och en massa kärlek. To bad då att han helst håller sig på en kilometers avstånd från mig!
Jag har vunnit en tävling på internet. Jag vann premieobligationer. Jag kan (helt utan kostnad för mig) vinna upp till en miljon per månad, i hela 48 månader!!! Fyra obligationer till ett värde av 1000 kronor styck (som jag kan ta ut i pengar efter 48 månader) och en garanti på minst en vinst... 1400:-... JAG blev glad iaf
Markus vill inte äta mat. Han är snart åtta månader och helammar fortfarande. Han tar inte nappen längre. Får ont i magen eller spyr av maten. Själv är jag helt slut, han kräver ju mer och mer mat ju större han blir och min kropp tar stryk av "parasiten" till slut. Helt otroligt, jag lyckas inte ens bli smal och utmärglad av detta! Sen blir jag lite less bvc och alla jävla duktiga personer som ska prata puré och potatis!!!
*och precis nu blir jag rent ut sagt förbannad på kattfan som ska HOPPA på Markus när han ÄNTLIGEN har somnat!!!!*
Jag är trött, trött, trött... Jag är trött på att vara trött, och jag är otroligt trött på att hör mig själv gång på gång bitcha om hur trött jag är.
Jag fyller snart 28. Jag är (egentligen, när han inte går på detox) lyckligt gift, har två barn, två katter, två bilar, villa och garage. När jag blir gammal kommer jag sitta där och ångra att jag slösade bort dessa fantastiska år på att grubbla. På att oroa mig, bekymmer, ångest, stress, löjliga depressioner, avundsjuka, komplex, överanalysera, älta... I suck! Totaly SUCK! Om jag inte fattar att jag är jävligt lyckligt lottad snart förtjänar jag inte allt det jag har.
Idag slog det mig hur mycket jag egentligen saknar min farfar. I morgon fyller min farmor 86, vi var hos henne igår, och ska dit i morgon. Hon är den enda av de gamle som är kvar nu
DAGENS BILD:
Den fina hjärtformade stenen i Höljes.
